Vad är APBT och varför diskuteras de?
APBTn har under många decennier beskyllts för att vara behäftad med egenskaper som skulle göra dem farliga för människor – trots att rasen de facto avlats och selekterats för det motsatta – fullkomlig hanterbarhet även för främmande människor. Nedan följer en sammanställning av relevant forskning som helt eller delvis berör APBT.
Bettstatistik och rasidentifikation
För att en hund ska kunna tillskrivas ras behöver den ha dokumentation på sin härstamning (vara id-märkt samt stambokförd i tillförlitligt register), och/eller DNA-typas och kopplas till tillförlitligt DNA-register.
Trovärdig statistik över hundbett på människor kopplat till ras saknas, både på nationellt plan som internationellt. Detta då rasidentifikation av de hundar som bitit, i många fall uteblir eller inte kan göras. Det finns ingen forskningsstudie, varken svensk eller internationell, som använt sig av tillförlitlig rasidentifikation för rasen american pit bull terrier. Däremot flertalet där rasidentifikationen brister, genom att olika raser klumpas samman eller att hundarna "identifieras" visuellt.
Som exempel anger Chiam et al (2014) att "Dogs from the bull terrier group (20.0%) and Jack Russell Terriers (11.0%) were the two most documented breeds" (I rapportering av hundar som bitit). I denna studie samlas vad som anges som "pitbull terrier, bullmastiff och amstaff" till "bull terrier group" (raser med skilda egenskaper) och jämförs mot enskilda raser.
Retrospective review of dog bite injuries in children presenting to a South Australian tertiary children´s hospital emergency department. (Chiam et al, 2014)
En studie som denna ger ingen information alls huruvida det är relevant med rastillhörighet hos de hundar som bitit.
I Sverige hämtas information om ras vid bettincidenter bland annat från:
- den bitne (genom eventuell visuell identifikation, se nedan för brister gällande denna)
- hundägaren (som inte alltid vet eventuell rastillhörighet)
- Bedömning av myndigheter (möjlig visuell identifikation)
- Jordbruksverkets ägarregister, där ägaren själv kan välja ras
- ID-märkning kopplad till stambokföring hos SKK (Kan enbart göras för raser stambokförda inom detta register).
Det går inte att nog understryka vikten av att mycket noggrant utvärdera all bettstatistik med påstådd koppling till hundras för att inte riskera att ta studier med tveksam rasidentifikation för fakta. Se vidare information om visuell identifikation.
Visuell identifikation
"Researchers and public policy makers should very carefully examine studies that link breed and behavior; if breed was reported without DNA confirmation or pedigree, the data cannot be considered reliable." (Voith et al, 2013)
Visuell identifikation kan inte användas för att avgöra ingående raser i hundar, och därmed inte för att koppla beteende till ras. Detta har uppmärksammats inom forskning sedan 1960-talet, som i detta urval av studier:
- Genetics and the Social Behavior of the Dog (Scott and Fuller, 1965)
- Comparison of adoption agency breed identification and DNA breed identification of dogs (Voith et al, 2009)
- Comparison of visual and DNA breed identification of dogs and inter-observer reliability (Voith et al, 2013)
- Is that dog a pit bull? A cross-country comparison of perceptions of shelter workers regarding breed identification (Hoffman et al, 2014)
- Inconsistent identification of pit bull-type dogs by shelter staff (Olsen et al, 2015)
- A canine identity crisis: Genetic breed heritage testing of shelter dogs (Gunter et al, 2018)
Media
Dramatiska rubriker säljer. Medias stora fokus på incidenter där hundar bitit människor ställer därefter politiker inför tvingande val, vilket uppmärksammats inom forskning:
Breed specifik legislation (BSL) – rasspecifik lagstiftning
BSL har blivit ett i många länder använt verktyg i försök att minska antalet vårdtillfällen på sjukhus orsakade av hundbett. Inom forskningen saknas dock evidens för att det kan nås genom BSL. För att BSL skall vara verksamt måste egenskaper som är farliga för människor kunna identifieras, kunna mätas och ses i stor grad grad hos specifika raser i jämförelse med resterande population (det vill säga ha hög arvbarhet).
Dessutom är BSL förenat med de svårigheter som finns att säkerställa rastillhörighet, varför lagstiftningen i länder med BSL kombineras med:
- omvänd bevisbörda, så som i t ex Danmark och Norge.
- rasidentifikation (DNA och/eller stambokföring) för att säkerställa rastillhörighet.
- förbjudna utseenden som t ex i England. Ett ytterst tveksamt verktyg då utseende kan delas mellan många olika hundraser med olika egenskaper och beteenden. Detta leder till att det inte är påstått farliga egenskaper som nås med förbudet.
Då BSL inte ger den önskade nedgången i antalet vårdtillfällen orsakade av hund, ses i flertalet länder upprepade skärpningar med restriktioner mot ytterligare raser för att nå effekt (exempelvis Norge, Danmark, Tyskland och England). Dock rör det sig om relativt många hundar – ett antal tusen upp till över 100 000 hundar som behöver förbjudas för att undvika ett sjukvårdsbesök/per år beroende av allvarsgrad (från besök på akut till behov av sjukhusvistelse):
Use of a number-needed-to-ban calculation to illustrate limitations of breed-specific legislation in decreasing the risk of dog bite–related injury. (Patronek et al, 2010)
BSL i våra grannländer
Genom att studera effekten av BSL i våra grannländer Norge och Danmark, vilka har både klimat, kultur och hundhållning jämförbar med den svenska, kan vi få information om hur BSL skulle kunna te sig i vårt land.
Norge har haft BSL sedan 1991, då 4 raser (inklusive APBT) förbjöds. Dock återfinns ingen av de raser som förbjudits i någon av de bettolyckor med dödlig utgång, som inträffat. Ingen av de raser som varit involverade i olyckorna förbjöds heller. Förbudet utökades till 6 raser 2002 efter en olycka då ett barn dödades av polarhundar. Inte heller då förbjöds raser som stod bakom de allvarliga incidenterna.
"Det har ikke vært intensjonen å forby raser som i dag har stor utbredelse og som er aksepterte raser i norske hundemiljøer. Lovreguleringen skal forhindre utvikling av et hundehold som synes unødvendig og uønsket av publikum." (Stortingsforhandlinger, Odelstingsproposisjon nr. 45, 1990-1991).
"Trots att det utökade rasförbudet i efterhand ofta framställdes som en konsekvens av ovanstående hundattacker, ingick ingen av de raser som faktiskt hade dödat och skadat barn i Norge i förbudet. Det var då heller inte i första hand riktat mot hundarna som bet barn, utan mot hundar som orsakade 'social oro, rädsla och problem'."
"Farlig hund" som diskursiv konstruktion. (Gabrielsen, 2013)
Norge har haft BSL under mer än tre decennier men trots det har landet fler bettolyckor än Sverige, i en mindre hundpopulation. I Norge finns ca 600 000 hundar, antalet bitskador uppgavs till ca 7000 år 2019. Motsvarande siffra i Sverige ca 1 000 000 hundar och 4302 bitskador som krävt vård år 2022.
Läs på SKK om möte med statskontoret om att motverka hundattacker.
Danmark har haft BSL sedan 1991. År 2010 utökades antalet förbjudna raser från 2 (APBT inkluderad) till 13 raser 2010.
Läs mer om dansk lagstiftning om hundar.
Det finns ingen säkerställd nedgång i antalet bettolyckor:
"The results indicate that banning certain breeds has a highly limited effect on the overall levels of dog bite injuries, and that an enforcement of the usage of muzzle and leash in public places for these breeds also has a limited effect. Despite using more credible and sound methods, this study supports previous studies showing that breed-specific legislation seems to have no effect on dog bite injuries. In order to minimise dog bite injuries in the future, it would seem that other interventions or non-breed-specific legislation should be considered as the primary option."
The effect of breed-specific dog legislation on hospital treated dog bites in Odense, Denmark—A time series intervention study.(Nilsson et al, 2018)
"Hundelovens forbudsordning har haft som konsekvens at mængden af nyregistreringer af de forbudte hunderacer er mindsket. Derimod kan vi ikke, i det indsamlede materiale, finde stærke beviser på at forbudsordningen har haft som konsekvens at antallet af bid på mennesker og hunde er mindsket i Danmark."
Evaluering af hundelovens forbudsordning (Meyer & Forkman, 2013)
Svenskt BSL 1995-1997
Även Sverige har haft BSL, under åren 1995-1997. Förbudet infördes efter ett uttalande dåvarande jordbruksminister Margareta Winberg gjort i samband med en tv-sänd debatt om farliga hundar, men upphävdes då det ansågs kunna vara ett handelshinder inom EU.
Bestämmelser angående farliga hundar SFS 1994:1834
19§ Det är förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar, så kallade pitbull terrier, som
- har extremt stor kamplust,
- blir lätt retade och biter,
- bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och
- har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Idag finns samma paragraf kvar, men utan frasen "så kallade pitbull terrier".
BSL som forskningsområde
Det finns gott om evidens för att hundars potentiella farlighet för människor inte avgörs av deras rastillhörighet, beroende på att farlighet inte är en egenskap, utan utvecklas som en kombination av många egenskaper och alltid i kombination med påverkan av miljön (såsom hundhållaren). Därmed är inte BSL det effektiva verktyg som lagstiftaren ofta önskar.
En av de senaste studierna jämför två kommuner i Missouri, en med BSL och en utan.
"To evaluate the impact of Breed-Specific Legislation on public safety, the 2010-2015 rates of emergency department visits for dog bite-related injuries in Missouri municipalities with and without Breed-Specific Legislation were compared. … no association was found between emergency department visits for dog bite injuries and whether the municipality enacted Breed-Specific Legislation. … This study has found breed discriminatory laws have not reduced the risk of emergency department visits for injury from dog bites in Missouri."
Hammond et. al. jämför beteende hos raser som drabbats av BSL med andra raser:
"Taken toghether, our findings indicate that breed alone is not a reliable predictor of individual behavioral tendencies, including those related to aggression, and therefore breed-specific legislation is unlikely to be an effective instrument for reducing risk"
Den franska rapporten från ANSES (French Agency for Food. Environmental and Occupational Health & Safety):
"Thousands of dog bites are recorded in France every year. The existing regulations for preventing them are based on the animal's breed or breed type. Following its expert appraisal on the subject, ANSES concluded that this information alone cannot reliably predict the risk of bites. … the Agency is calling for the implementation of a multi-pronged prevention strategy that would include raising awareness among breeders and dog owners of the animals' needs and the training to be provided, strengthening the role of veterinarians, and setting up an observation scheme to collect more information on dog bites. Among these approaches, the Agency specifically recommends strengthening behavioural assessments of dogs. Lastly, ANSES reiterates that all dogs can bite, regardless of their size or breed, and that consequently children and dogs should never be left alone together without adult supervision."
Dog bites: knowing the breed is not enough for predicting and preventing the risk. (ANSES 2021)
Det finns även många studier som är något äldre, som även de ger information.
Incidensen för sjukhusvistelser till följd av hundbett på Irland har ökat sedan BSL införts 1998:
Human hospitalisations due to dog bites in Ireland (1998–2013): Implications for current breed specific legislation. (Súilleabháin, 2015)
I Storbritannien konstaterar parlamentskommittén för miljö, livsmedel och landsbygdsfrågor att sjukhusbesöken till följd av hundbett ökat med 81% sedan 2005 och att det saknas evidens som stödjer nuvarande rasspecifika lagstiftning.
Controlling dangerous Dogs. (Environment, Food and Rural Affairs Committee, 2018)
Utvärdering av mentalbeskrivningar av förbjudna raser sedan 2000 i Niedersachsen. Lagstiftningen innebar att det var tillåtet att äga dessa raser i de fall de godkänts i en mentalbeskrivning. Resultaten för drygt 400 hundar utvärderades, och man fann att 95% av hundarna reagerade på ett acceptabelt sätt i de situationer de utsattes för.
Is breed-specific legislation justified? Study of the results of the temperament test of Lower Saxony. (Schalke et al, 2008)
Resultaten ovan har jämförts med utfallet för Labrador retriever utan signifikant skillnad.
Is there a difference? Comparison of golden retrievers and dogs affected by breed-specific legislation regarding aggressive behavior. (Ott et al, 2008)
BSL dras tillbaka i flertalet kommuner i USA
Till följd av att BSL numera kan konstateras verkningslöst, har 128 amerikanska municipalities (kommuner) sedan 2018 dragit tillbaka förbuden: här kan du läsa mer om detta.
I Europa gäller detsamma Holland (2008) samt Italien (2009).
(Kamphundsboken, Westerholm & Bergh 2014, SKK: )
Forskning som visar motsatsen
Givetvis finns även forskningsrapporter som visar på samband mellan hundraser och bett. Dock har alla de som kommit oss till kännedom haft en eller flera allvarliga brister.
En källa som används för att påvisa att hundar av kamphundstyp orsakar de mest allvarliga skadorna i Sverige är "Min hund är egentligen snäll" (Sarenbo 2019).
Dock är det inte vad publikationen visar, utan:
"I ett urval fall där hundägare valt att överklaga föreläggande om koppel- och/eller munkorgstvång, omhändertagande eller avlivning, är hundägare som säger sig ha en pitbull/amstaff eller korsning med någon av dessa raser överrepresenterade. För en stor del av dessa fanns även enligt data i studien missbruk av någon form med i bilden och uppgifter om vanvård inklusive fysisk misshandel av hunden var vanligt förekommande."
Vanliga brister i liknande studier är:
-Ingen eller bristfällig rasidentifikation för de hundar som ingår i studien.
- Studierna finansieras av organisationer med ett uttalat syfte att verka för BSL (t ex dogsbite.org) vilket riskerar inte ge oberoende resultat.
Naturligtvis vill vi alla ha ett samhälle där var och en kan vistas tryggt. Självklart ska hundhållning regleras så att antalet hundar som blir farliga minimeras. Men det måste göras på ett sätt som är verksamt och utan att drabba oskyldiga.