Ansvarsfullt ägande

I många länder återfinns APBTn bland de raser som är förbjudna eller belagda med restriktioner - så kallad rasspecifik lagstiftning. Även i Sverige höjs röster för denna typ av lagstiftning emellanåt, trots att det visat sig verkningslöst för att minska antalet vårdtillfällen orsakade av hundbett i andra länder. Hotet om rasspecifik lagstiftning medför att det är av största vikt att alla som värnar om rasen också agerar som goda ambassadörer för att vi ska kunna behålla valfriheten vi har att själva välja den hundras som passar oss bäst. 


Att rasen är prestationsavlad medför dock att den inte är helt lätt att hålla i vårt samhälle. Den får inte misstas för en sällskapshund. Den är resultatet av århundraden av selektion för fysiskt arbete och behöver många gånger mycket mer än raska promenader. Deras tidigare selektion för gripande jakt medför att de inte ska låtas vara lösa där det finns vilt eller andra djur. Tidigare avel för hundkamp medför att de inte är lämpade för hunddagis eller vistelse i hundrastgårdar - de kan många gånger gilla andra hundar, men tackar sällan nej till slagsmål om den bjuds in. Bara den som respekterar APBTns genetiska arv, kan vara ansvarstagande nog för att dela sitt liv med den.

Några råd på vägen:

Håll din APBT kopplad. Även om just din hund skulle klara av att vara lös - vet inte folk du möter om det.
Respektera att många människor är rädda för hundar med kamphundslikt utseende. Visa hänsyn genom att locka din hund till dig vid möten och passager. 

Var restriktiv med umgänge med andra hundar. Träna avslappning bland andra hundar med din valp och låt den umgås under lugna förhållanden med trygga, vuxna hundar. Var medveten om att den som vuxen kanske nöjer sig med promenadkompisar och hellre är social med tvåbenta än andra hundar. 

Undvik helt och hållet okontrollerade miljöer med flera hundar. Hundrastgårdar, men även hunddagis, är ofta en bättre lösning för hundar med större social tolerans än APBTn.